2013-12-02 20:23

Patientdemonstrationer OMT/MDT Fysioterapi 2013

Under utbildningsdagen "Ryggen- en utmaning för sjukgymnaster" hade OMT-sektionen och MDT-sektionen en gemensam dag kring ryggen. Det genomfördes två mycket intressanta patientdemonstrationer från OMT resp. MDT-sektionerna. Nedan följer ett referat från dessa demonstrationer

Demonstratino från OMT-sektionen

Det var Ragnar Faleij från OMT-sektionen som undersökte patient nummer ett. Patienten var en man, 67-årig pensionär med intermitterande ländryggs- och vänstersidig bensmärta.  Han hade tidigare varit aktiv med promenader och husrenovering osv. men var nu begränsad på grund av smärtan. Symptomen hade varat i flera månader och var i generell förvärring. Patienten berättade att han blev sämre av att gå och angav maximal gångduration till 30 min, samt försämring ju längre dagen gick. Han berättade vidare att han upplevde snabb förbättring av symptom vid kyfoserat sittande och hade dessutom god effekt av en tablett anti-inflammatorisk medicin på förmiddagen. Han hade inlett sjukgymnastisk träning (oklart vad för slags) på en mottagning i Göteborg. Patientens MR från november -12 visade L3-L4: måttlig diskdegeneration, L4: spondylolys på arcus vertebralis bilateralt, L4-L5: diskdegeneration, 7 mm spondylolisthes med diskbuktning posteriort L4 och L5-S1: uttalad diskdegeneration och diskbuktning. Med tanke på anamnestiska- (sämre av att gå, bättre av att sitta) och MR-fynd var misstanken stark om stenosproblematik sekundärt till listhesen.

Vid rörelsetest hade patienten full flexion och moderat nedsatt extension och stenosmisstanken stärktes även av negativt SLUMP-test. Tre extensioner i stående provocerade i vänster skinka minimal smärta som avtog igen efteråt. Vid palpation av segmentell mobilitet angavs hypermobilitet L4-L5 och hypomobilitet L5-S1.Patienten fick en provbehandling med Posterior-Anteriormobilisering (P-A’s) på L5-S1 och rådet att äta full dos anti-inflammatoriska tabletter samt eventuellt överväga att efterfråga epilepsimedicin i låga doser mot neurogen smärta. Patienten fick även reda på en trolig prognos att om han inte förbättrades av 4-5 behandlingar med P-A’s, fortsatt sjukgymnastisk träning och ändrad medicin så kunde operation bli aktuell.

 

 Demonstration från MDT-sektionen

Lars Degerfeldt från MDT-sektionen undersökte patient nummer två. Patienten var en 42-årig kvinna som arbetade som butikschef och på fritiden var hon ledare på Friskis&Svettis. Hon hade haft symptom som börjat efter bilkörning och hosta för tre veckor sedan. Tidigare hade hon haft domning under vänster fot och smärta i låret. Detta hade dock förbättrats så aktuellt hade hon konstant, lokal ländryggssmärta (VAS 2-8).  Detta var hennes tredje episod med ryggsmärta i år och den aktuella episoden var mer långdragen än tidigare.  Ryggsmärtan försämrades av framåtböjning, lyft, att stå, resa sig och ibland av att sitta. Den lindrades av att gå, ligga ner och ibland av att sitta. Patienten hade gjort MR som visade diskbuktning på L4-S1 och i övrigt utan anmärkning. Efter anamnesen var den diagnostiska hypotesen derangement (episodisk, belastningsrelaterad smärta som centraliserat spontant) med riktningspreferens för extension (avlastad och dynamisk: REIL - repeterad extension i liggande) då hon blev bättre av att gå och ligga men sämre av att stå, böja framåt och lyfta.

Detta blev inte bekräftat av sittande hållningskorrektion då patienten fick mindre smärta av att sitta med kyfoserad hållning.

Vid test av rörlighet såg vi kraftigt nedsatt flexion, moderat nedsatt extension och moderat nedsatt sidoglidning bilateralt. SLR var cirka 60° vänster och 90° höger.

Detta utmanade den diagnostiska hypotesen då patienten dels verkade bli bättre av flexion och dessutom hade mest nedsatt rörlighet i flexion.

Så första teströrelsen blev flexioner i liggande. Patienten utförde 2x10 repetitioner som ökade smärtan men den förblev inte sämre efteråt. SLR var oförändrad vid re-test.

Nåväl, den diagnostiska hypotesen kanske stämde ändå. Patienten fick utföra 3x10 extensioner i liggande och ökade sin rörlighet i extension samtidigt som smärtan ökade initialt men minskade i intensitet med repetitioner. Re-test av rörlighet visade nu SLR 90° bilateralt samt full flexion i stående och ökad sidoglidning bilateralt.

Den preliminära diagnosen blev lumbalt derangement centralt symmetriskt med riktningspreferens för extension. Patienten fick undervisning om att sitta med lordotisk hållning med hjälp av ländryggsrulle, boken Behandla Din Egen Rygg, försäkran om god prognos och instruktion i att utföra REIL (repeterad extension i liggande) 5-6x10 dagligen.

Bland åhörarna och vid pennan

Calle Lindqvist, leg. sjukgymnast, Dip. MDT, CMP