Barns rörelseglädje och hälsa skulle öka nämnvärt om fler fysioterapeuter anställs i skolan. Det skriver tf förbundsordförande Cecilia Winberg i en debattartikel i Skolledaren.
Debattartikeln i fulltext
Trots att alltmer forskning visar på fördelarna med rörelse och fysisk aktivitet är våra fyraåringar bland de mest stillasittande barnen i Europa, och endast 22 procent av flickorna och 44 procent av pojkarna mellan 11 till 18 år når rekommendationerna om 60 minuters daglig fysisk aktivitet.
Hälsoklyftorna ökar i Sverige, inte minst bland barn och skolan är den främsta arenan för att nå alla barn.
Samhället skulle med små medel kunna stödja föräldrar och de professioner som finns inom skolan för att öka barns rörelseglädje och nå bättre hälsa genom att anställa fysioterapeuter inom elevhälsan.
Forskning visar att fysisk aktivitet bidrar till förbättrade skolresultat och ökad koncentration. Den visar även att fysisk aktivitet har stor betydelse för fysisk och psykisk hälsa och att tidiga insatser på många sätt är en avgörande faktor för barnens utveckling.
Barns levnadsvanor har betydelse för utvecklingen av de vanligaste folksjukdomarna som manifesteras först i vuxen ålder. De samhällsekonomiska vinsterna kan bli stora om vi tidigt arbetar med barns levnads- och rörelsevanor.
Skolidrotten och idrottsrörelsen gör ett stort arbete för att minska inaktiviteten hos barn.
För att nå de som ur ett folkhälsoperspektiv är viktigast men även svårast att nå, behövs andra insatser.
Runt sex procent av alla skolbarn uppger att de inte tillhör föreningsidrotten, inte deltar i skolidrotten och har en inaktiv fritid. Dessa barn saknar motivation till fysisk aktivitet och har en låg tilltro till sin kroppsliga förmåga. De behöver extra mycket stöd.
Skollagen är tydlig med att elevhälsan främst ska arbeta hälsofrämjande och förebyggande för att eleverna utifrån bästa förmåga ska nå utbildningens mål.
Trots detta saknas ofta ett förebyggande och hälsofrämjande stöd till barn inom skolan. Det kan såklart bero på flera olika orsaker. Men huvudmännen och ansvarig rektor har trots allt en stor frihet att organisera och utveckla elevhälsan utifrån de behov som finns.
Lagen säger att skolläkare, skolsjuksköterska, psykolog och kurator ska finnas inom elevhälsan. En snäv definition, som är en av anledningarna till att huvudmän inte ser fysioterapeuter som en naturlig del av elevhälsan, trots att fysioterapeuter är den profession som tydligast arbetar förebyggande och hälsofrämjande.
Norge har valt en annan väg. Där finns nationella riktlinjer om hur många fysioterapeuter som ska finnas inom elevhälsan. På deras fem miljoner invånare säger riktlinjerna att det ska finnas 480 fysioterapeuter. I Sverige finns idag tre fysioterapeuter inom elevhälsan på tio miljoner invånare.
Ett annat exempel finns i Seinäjoki, Finland, där man sedan ett antal år arbetat aktivt för att minska barnfetman. Ett politiskt initiativ där skolorna spelar en central roll.
Med till exempel mer rörelse på schemat, bättre mat, skolgårdar som stimulerar till rörelse och höj- och sänkbara bord i klassrummet kan man se att fetman hos barn minskat med flera procent på bara några år.
Idag får många barn vänta onödigt länge på att få träffa en fysioterapeut trots att det kan ske i ett tidigare skede.
Med bredare kompetens inom elevhälsan ökar möjligheten för alla barn, oavsett sjukdom eller funktionshinder, att nå rekommendationerna om fysisk aktivitet och de hälsovinster som det för med sig. Fysioterapeuter kan bidra i arbetet med hälsofrämjande insatser och vara ett stöd för lärarna i det förebyggande arbetet.
Barn skulle genom detta få bättre förutsättningar till jämlik hälsa och skollagen skulle kunna efterlevas mer ändamålsenligt.