Statligt reglerad specialistordning

Dagens hälso- och sjukvård har förändrats och är kunskapsintensiv och komplex. Tillgången till specialiserad rehabilitering har inte följt med i utvecklingen. Dessutom, i takt med att alltmer avancerad hälso-och sjukvård flyttar ut från sjukhusen till primärvård eller till patientens bostad, ökar behovet av specialiserad kompetens inom primärvården, regional och kommunal hälso-och sjukvård.

Idag råder stora skillnader i förutsättningar för att specialisera sig inom fysioterapi. En stor andel fysioterapeuter får bekosta sina studier själva eller gå ner i arbetstid för att kunna genomföra specialistutbildningen. Specialisttiteln är inte skyddad vilket innebär att alla kan kalla sig specialistfysioterapeut vilket inte är förenligt med god patientsäkerhet.

Fysioterapeuterna verkar därför för en statlig reglering av specialistordningen som möjliggör för fler fysioterapeuter att vidareutbilda sig inom ramen för sin tjänst i likhet med läkarnas specialistutbildning. En statlig reglering är även nödvändig för att alla blivande specialister ska få tillgång till en handledare utan att själv bekosta handledningen.

• Fysioterapeuternas specialistordning

Medskick inför primärvårdsproposition

Följande punkter lyftes också fram vid mötet som Fysioterapeuterna ser som centrala i en primärvårdsproposition för att skapa hållbara arbetsplatser där medarbetare trivs och kan utvecklas samt ge en god och effektiv hälso-och sjukvård:

1. Hälsofrämjande och preventiva insatser

Primärvården måste få rätt förutsättningar och incitament för att arbeta hälsofrämjande och preventivt. Idag ersätts inte alltid förebyggande åtgärder trots att vi vet att många levnadsvanesjukdomar går att förebygga. För att få till en förändring krävs nya ekonomiska ersättningsmodeller samt kompetens och incitament hos personalen att arbeta hälsofrämjande och preventivt.

2. Livslångt lärande

Kompetensutveckling behövs för alla professioner och på alla nivåer. För att en patientsäker och jämlik vård ska kunna garanteras, och för att regioner och kommuner ska kunna vara en attraktiv arbetsgivare behövs strategier för ett livslångt lärande och en tydlig karriärväg för alla legitimerade professioner. Ett krav på kompetensutveckling bör regleras så att arbetsgivarnas ansvar tydliggöras. Även möjlighet till specialistutbildningstjänster för flera professioner behövs.

3. Rätt kompetens på rätt plats

För att gå mot en mer jämlik hälsoutveckling för personer i alla åldrar behöver samhället samverka och rätt kompetens behöver finnas på rätt plats. Till exempel behövs multiprofessionella elevhälsoteam med bl.a. fysioterapeuter för att i ett tidigt skede kunna stödja barn och unga. I dag är det t.ex. valfritt för kommunerna om de vill anställa en MAR (medicinskt ansvarig för rehabilitering) vilket gör att långt ifrån alla har en anställd MAR. Genom detta säkerställs en jämlik tillgång på hälsofrämjande, preventiva och rehabiliterande åtgärder av hög kvalitet. Andra arenor där fysioterapeuter kan och bör bidra med kompetens inom förebyggande arbete är inom t ex företagshälsovården, mödravården, barnavårdscentralen och ungdomsmottagningen.

4. Hälsofrämjande arbetsplatser

När vi frågade våra medlemmar om deras arbetsmiljö såg vi oroande tendenser som inte bara riskerar våra medlemmars hälsa utan på sikt kan underminera patientsäkerheten. Bristerna i arbetsmiljön tycks alla ha en sak gemensamt, nämligen det nuvarande ersättningssystemet. Idag styrs systemet så att ekonomiska incitament ska leda till bättre ordning och reda inom vården. Det krävs ett nytt hälsofrämjande och personcentrerat ledarskap. Inom hälso- och sjukvården ska vi kunna erbjuda patienter och närstående hopp, trygghet och säkerhet. Det kan bara komma från medarbetare som själva känner sig hoppfulla, trygga och säkra.