Uppdaterad 2020-08-18 11:55 Publicerad
2020-08-18 07:38
Påverkansarbete, Covid-19
Undersökning: Försämrad rehabilitering för sju av tio
Sju av tio patienter med långvariga folksjukdomar har fått mindre rehabilitering under coronapandemin och varannan uppger att deras hälsa har försämrat. Det visar en undersökning som Fysioterapeuterna har gjort bland medlemmar i Neuroförbundet, Nätverket mot Cancer, Riksförbundet Hjärt-Lung, Unga Reumatiker samt Pensionärernas riksorganisation.
Läs också
Fysioterapeuternas enkät om rehabilitering 2020
Under våren har Fysioterapeuterna fått oroande signaler från medlemmar om att stora patientgrupper fått minskad rehabilitering i pandemins spår. Därför genomförde förbundet en enkätundersökning i juni för att se hur det såg ut.
Negativ påverkan på rehabilitering
Resultatet av undersökningen visar att sju av tio svarande, 68 procent, uppger att deras tillgång till rehabilitering har minskat under pandemin. Mer än varannan, 53 procent, säger att tillgången har minskat kraftigt. 46 procent uppger att de själva har efterfrågat mindre rehabilitering – antingen på grund av rädsla att smittas eller för att de velat bromsa smittspridningen i samhället. Mer än varannan, 53 procent, uppger att deras hälsa har försämrats under pandemin.
Uteblivna satsningar
Utebliven eller bristfällig rehabilitering ökar det framtida vårdbehovet och gör det svårare att komma tillbaka i arbete. Det finns mycket goda samhällsekonomiska skäl för att satsa på rehabilitering. Ändå har rehabilitering länge varit ett eftersatt verksamhetsområde i vården. När behoven är stora och resurserna knappa är det enkelt för både beslutsfattare och professionella yrkesutövare att prioritera det akuta före det långsiktiga.
Samlat grepp om rehabiliteringsskulden
Regeringen och socialminister Lena Hallengren behöver ta ett samlat grepp om rehabiliteringsskulden genom att tillsätta en nationell rehabiliteringssamordnare. Ansvaret för rehabilitering ligger i gränslandet mellan patientens region respektive kommun. Många av landets kommuner och regioner har under många år arbetat i separata spår med bristfälligt informationsutbyte om rehabilitering. Risken är stor att patienter hamnar mellan stolarna och inte får den rehabilitering de behöver.
För att snabbt identifiera och undanröja de allvarligaste problemen bör regeringen tillsätta en nationell rehabiliteringssamordnare som kan kartlägga brister och föreslå nödvändiga reformer för bättre samverkan och en jämlik rehabilitering.