I omställningen till nära vård lyfts betydelsen av det hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande arbetet. Goda exempel finns, men det är långt ifrån jämlik tillgång till proaktiva arbetssätt inom kommunerna och i hälso- och sjukvården i stort. 

Om nära vård ska kunna göra skillnad behöver Sveriges kommuner omgående satsa på sådana insatser. Äldreomsorgen måste förändras i grunden såväl vad gäller yrkessammansättning som vad gäller hur kommunerna arbetar. Det skulle främja medborgarnas hälsa och bromsa in ökningen av hjälpbehov. 

Bristerna inom äldreomsorgen har påtalats av olika aktörer under lång tid, men blev uppenbara för samhället i stort först under covidpandemin. Den snabba tanken skriker efter mer personal, men att bara fylla på med ”fler händer och fötter” är inte genomförbart. Dagens och framtidens utmaningar kan inte mötas med gårdagens lösningar. 

Den största utmaningen för svensk äldreomsorg ligger i att ge rätt sorts insatser i rätt tid, med varje persons behov i centrum. Det är nödvändigt med generella satsningar på kompetensförsörjning och kompetensutveckling för alla medarbetare inom äldreomsorgen, men det behövs strategiska satsningar med fokus på kunskap och arbetssätt kring förebyggande insatser. 

Insatser som initieras i rätt tid av medarbetare med rätt kompetens hjälper samhället att hushålla med resurser och bidrar till såväl social som ekonomisk hållbarhet. Exempelvis visar forskningen att insatser som stödjer de äldres egna förmågor, såsom träning, hjälpmedel och anpassningar i hem- och närmiljö, bidrar till att bibehålla deras självständighet och minska hjälpbehovet. 

I termer av ”avkastning på investering” innebär det att varje satsad krona på sådana insatser kan ge flera kronor i besparing. Vi vill understryka att besparing i detta sammanhang inte handlar om att minska resurserna inom äldreomsorgen. Det handlar snarare om att kommunernas begränsade resurser kan prioriteras till dem som har störst behov.  

I nuläget har enbart 10 procent av personalen inom äldreomsorgen akademisk utbildning och legitimation för arbete inom hälso- och sjukvården. Det är långt ifrån tillräckligt. Sammansättningen av yrkesgrupper i äldreomsorgen måste förändras radikalt. Självklart är det viktigt med tillgång till regelbunden läkarkontakt, men det är en förenklad bild att denna lösning skulle vara tillräcklig. För att möjliggöra ambitionerna när det gäller nära vård krävs det effektivt teamarbete som involverar olika yrkeskategorier, med adekvat kompetens för att arbeta strukturerat och målinriktat med rätt insatser.

Det saknas inte goda exempel. I Eslövs kommun involveras arbetsterapeut direkt när en äldre person ansöker om bistånd. Att tidigt göra en aktivitetsbaserad bedömning i personens hem för att se hur det fungerar för personen, ger en bra utgångspunkt för förebyggande och rehabiliterande insatser i hemmet. Erfarenheter från flera kommuner visar att behovet av hemtjänst kunnat skjutas på framtiden. Denna typ av kunskapsbaserade insatser behöver bli en självklarhet i alla kommuner.

Trots Coronakommissionens larmrapport om äldreomsorgens brister lyste dessa frågor med sin frånvaro under valrörelsen. Det är dags att politiker på såväl nationell som kommunal nivå nu ger äldreomsorgen dess rättmätiga uppmärksamhet och genomför satsningar som kommer hela samhället till godo. 

Vi vill se en kunskapsbaserad äldreomsorgspolitik som effektivt leder till:

• Att hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande insatser etableras som utgångspunkten för hur kommunerna möter medborgarnas behov.

• En ökning av andelen legitimerad personal som stärker evidensbaserad praktik inom äldreomsorgen.

• Kraftfulla satsningar på kompetensförsörjning, utbildning och karriärvägar för såväl legitimerade yrkesgrupper som övrig personal inom äldreomsorgen. 

• Samlad och fokuserad forskningsfinansiering på alla nivåer och med ett tydligt uppdrag att nyttiggöra resultaten. 

Susanne Iwarsson, professor i gerontologi, Lunds universitet

Maya Kylén, forskare i gerontologi, Lunds universitet, Sveriges gerontologiska sällskap

Ida Kåhlin, filosofie doktor i äldre och åldrande, förbundsordförande Sveriges Arbetsterapeuter

Cecilia Winberg, medicine doktor, förbundsordförande Fysioterapeuterna

Magnus Zingmark, forskare i gerontologi, Lunds universitet, Sveriges gerontologiska sällskap

Artikeln är publicerad på dagenssamhalle.se den 4 oktober 2022.