Med den sparsamma löneutveckling som generellt ses för vårt yrke i dag, är det svårt att räkna hem sin högskoleutbildning och eventuell specialisering utifrån vad som landar i lönekuvertet. Detta behöver det bli ändring på. Annars finns inga möjligheter för vårdgivarna och samhället i stort att möta de redan stora, och ständigt växande, behoven av såväl förebyggande insatser som rehabilitering. I pandemins efterdyningar kommer fysioterapeuternas kunskap behövas mer än någonsin.

Utöver att bekämpa den strukturella lönediskrimineringen, som vi i yrken som traditionellt sett räknats som ”kvinnliga” fortfarande får dras med, så behövs flera insatser på olika plan, under en längre tid. Vi vill särskilt lyfta tre områden där våra folkvalda beslutsfattare och våra arbetsgivare måste agera.

1. Utveckla vårdens ersättningssystem

Våra medlemmar vittnar om hur ersättningsmodellerna i vissa vårdvalsystem skapar ett extremt produktionsfokus. Det leder till en ohållbar arbetsbelastning, vilket bland annat gör att många inte orkar arbeta heltid. Därmed försämras deras möjligheter till löneutveckling och en rimlig livslön. Det hårda fokuset på produktion gör också att tid saknas för utveckling av ny kunskap och nya arbetssätt och metoder – viktiga faktorer för möjligheten till en god löneutveckling, både på individuell nivå och för fysioterapeuter som grupp. Systemet bör i stället styras utifrån resultatet för vårdtagaren och exempelvis räkna in att insatser i rätt tid från en fysioterapeut kan göra andra vårdbesök överflödiga. Ersättningen för vår arbetsinsats måste öka, och systemen för ersättning uppdateras med moderna styrmått som främjar en god och nära vård. 

2. Satsa på långsiktig kompetensförsörjning

För att säkerställa kvalitet och patientsäkerhet är det nödvändigt för alla arbetsgivare att ha en långsiktig plan för kompetensförsörjning. Redan i dag har i princip samtliga regioner och många kommuner svårt att rekrytera inom vår profession. Här är lönebildning och lönesättning grundläggande. Men förutom att löneläget för nyanställda kan behöva justeras, så behövs även insatser för att reglera att inte medarbetare med lång anställning och hög kompetens blir totalt omsprungna lönemässigt. Man ska inte behöva byta arbetsplats för att ha en skälig lön. Alla arbetsgivare behöver med jämna mellanrum stämma av lönerna för medarbetare med lång anställning gentemot aktuell arbetsmarknad.

3. Ökad lönespridning

En sammanpressad lönestruktur speglar inte utbildningsnivå, ansvar och bidrag till verksamheten. Lönespridningen behöver öka för att stimulera till bättre prestationer och den kompetensutveckling som är nödvändig för verksamheten. Specialistkompetens, specialkunskap, karriärutveckling, engagemang och goda arbetsinsatser ska ge en god löneutveckling över hela yrkeslivet. I dag är den fysioterapeut som väljer att specialisera sig inte på något sätt garanterad ett lönepåslag efter avklarad specialistutbildning, samtidigt som det är självklart för andra vårdprofessioner. Specialistkunskap och utveckling i professionen måste löna sig och varje arbetsgivare ska ha en strategi kring detta.

När pandemin är över står samhället inte bara med en vårdskuld, där människor fått vänta oskäligt länge på vård och behandling, eller uteblivna förebyggande insatser, utan också med en rehabskuld, där fysioterapeuternas kunskap är avgörande för att människor ska ha möjlighet att uppnå en god livskvalitet och full arbetsförmåga. 

Vi behövs i hela hälso- och sjukvården och på många andra platser i samhället. Det går inte längre att förlita sig på fysioterapeuters goda vilja att, trots undermålig löne- och karriärutveckling, stanna kvar i yrket. Det är dags för en lön som speglar värdet av den kunskap vi bidrar med och det växande behovet av fysioterapeuters kompetens.

Cecilia Winberg, förbundsordförande Fysioterapeuterna

Artikeln är publicerad den 8 mars på dagensmedicin.se samt i papperstidningen med utgivningsdatum 9 mars.