Statlig reglering kan ge mer jämlika förutsättningar att bli specialist
När jag möter beslutsfattare inleder jag ofta med att fråga vilken kunskap eller erfarenhet de har av en fysioterapeut. De flesta känner till oss som profession och många har personlig erfarenhet, men jag upplever att deras bild också är lite begränsad.
Vår kompetens är bred och vi arbetar inom många olika områden. Beroende på deras svar lyfter jag då fram kollegor som arbetar på akuten, med djur, i skolan eller inom psykiatrin. Ni vet liksom jag att listan kan göras lång. Vi är många som arbetar för hälsa och för rörelse med ett fokus på den vi möter, oavsett var eller vem det är. Det behöver vi berätta mer om.
Bredden på yrket och på kompetensen är både en styrka och en utmaning. Att kunna samlas kring ett budskap och att driva det gemensamt, trots att vi har olika kompetens inom yrket och därmed kanske också olika intressen. Men det som blir viktigt här är att det finns liknande förutsättningar för vår kompetensutveckling och för vårt arbete, oavsett inom vilket område som en intresserar sig för och därmed väljer att arbeta inom. Just jämlikhet och liknande förutsättningar är några av de argument som är viktiga gällande en statligt reglerad specialistordning.
Idag finns det inte samma tillgång till specialister över landet. Det gör att patienters möjligheter att få tillgång till fysioterapi och rehabilitering ser olika ut. Det finns inte heller samma tillgång till specialister inom de 17 olika områden som vi kan bli specialister inom. Det är sällan lätt att bli specialist, men inom vissa områden är det extra svårt, då utbildningsutbudet är litet eller obefintligt. Detta är några av de viktigare skälen till att Fysioterapeuterna arbetar hårt för en statligt reglerad specialistordning.
Med en statligt reglerad specialistordning ökar trycket på arbetsgivare att tillgodose en jämn fördelning av specialister över landet, också områdesvis. Det gör att arbetsgivare behöver ge fysioterapeuter förutsättningar för en strukturerad kompetensutveckling som kan leda till en specialisttitel. Genom en statligt reglerad specialistordning ökar fokus på betydelsen av fysioterapeuter med specialistkompetens och genom det blir också tillgången till utbildningen mer jämlik.
Vår kunskap är viktig för de patienter vi möter – oavsett om vi är specialister eller ej. Men möjligheten att få träffa en specialist ska inte behöva bero på var i landet man bor.