Provocerad vulvodyni
Åren 2020-2021 genomfördes ett SBU-projekt om diagnostik och behandling vid provocerad vulvodyni. Sakkunniga var vår styrelses Birgitta Nordgren tillsammans med gynekolog Nina Bohm-Starke, psykolog Ida Flink och gynekolog Inga Sjöberg.
Under 2020-2021 gjorde vi en systematisk litteraturöversikt med syfte att utvärdera positiva och negativa effekter av metoder för att diagnostisera och behandla provocerad vulvodyni.
Av nästan 3000 abstrakts fann vi inga studier som var tillförlitliga om diagnostik av vulvodyni och i utvärderingen av behandlingsmetoder hittade vi 24 studier som utvärderade 26 olika jämförelser av interventioner (läkemedel, kirurgi, fysioterapi, psykologisk beh).
Utifrån sammanställningen av de här studierna så går det inte att bedöma effekten av läkemedels-, psykologisk- och kirurgisk behandling eftersom dom har låg vetenskaplig tillförlitlighet.
Däremot lyfts det i vår rapport att kombinerade fysioterapeutiska åtgärder (manuell behandling, patientutbildning, bäckenbottenmuskelträning och hemövningar) kan ge en betydelsefull minskning av samlagssmärta samt förbättra sexuell funktion, jämfört med lokal behandling med bedövningssalva.
Det behövs dock fler välgjorda studier om behandling av provocerad vulvodyni och särskilt behövs studier som utvärderar effekten av kombinerade behandlingsmetoder och multiprofessionella insatser. Som fysioterapeut tycker jag det är enormt glädjande att det äntligen kommer fram att det finns viss vetenskaplig evidens för att våra behandlingsmetoder kan ha effekt för den här patientgruppen.
Rapporten går att läsa i sin helhet här på SBUs webb.
Birgitta Nordgren