Om egenvård och skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal
Egenvård definieras som hälso- och sjukvårdsåtgärder som behandlande hälso- och sjukvårdspersonal har bedömt att en patient kan utföra själv eller med hjälp av någon. Som exempel kan nämnas att ta ett ordinerat läkemedel eller utföra en övning som rekommenderats av en fysioterapeut.
Frågan regleras i lagen (2022:1250) om egenvård som trädde i kraft den 1 januari 2023. När egenvård utförs gäller inte hälso- och sjukvårdslagen och andra regler på hälso- och sjukvårdens område.
Om patienten får hjälp med egenvård som en del av en socialtjänstinsats enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL eller insats enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, gäller dock relevanta lagar och regler på socialtjänstens och LSS område. I de fall patienten är i behov av hjälp vid utförandet av egenvård, tex genom LSS insats, kan ett egenvårdsintyg krävas av behandlande hälso-och sjukvårdspersonal.
En egenvårdsbedömning enligt lagen om egenvård faller däremot in under begreppet hälso- och sjukvård, vilket innebär att den ska göras i enlighet med de regler som gäller enligt hälso- och sjukvårdslagstiftningen, bland annat om journalföring. Detsamma gäller för hälso- och sjukvårdens planering och uppföljning av egenvården. Den som bedömer om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård ska dessutom ta ställning till om åtgärden kan utföras på ett patientsäkert sätt.
Hälso- och sjukvården och dess personal står under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg (IVO) enligt 7 kap. patientsäkerhetslagen. 8 kap. sagda lag innehåller bestämmelser om sanktioner mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal i form av prövotid och återkallelse av legitimation. Misskötsel vid egenvårdsbedömningar kan leda till ingripanden av IVO eller Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd enligt 7 och 8 kap. patientsäkerhetslagen. Som exempel på sådan misskötsel vad gäller egenvårdsbedömningar nämns i förarbetena att yrkesutövaren gör en bedömning utanför det egna kompetensområdet. Det är därmed viktigt att egenvårdsbedömningar sker i enlighet med gällande rätt och därmed också beaktar patientsäkerhetsperspektivet.
Vilka åtgärder kan omfattas av begreppet egenvård?
Omständigheten att begreppet egenvård numera regleras i lag i stället för myndighetsföreskrifter innebär inte någon ändring vad gäller vilka typer av åtgärder som kan falla in under detta begrepp. Det finns ingen generellt gällande uppräkning av åtgärder som kan betraktas som egenvård, utan en individuell bedömning ska göras av behandlande hälso- och sjukvårdspersonal i varje enskilt fall. Egenvårdsinsatser kan vara allt från enklare åtgärder, som exempelvis såromläggning och påtagning av stödstrumpor, till mer avancerade åtgärder som hemdialys och respiratorvård i hemmet.
Vem ska bedöma om en åtgärd kan utföras som egenvård?
Det är den behandlande hälso- och sjukvårdspersonalen som ska göra bedömningen om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. Förarbetena ger inte närmare vägledning om vem eller vilka som kan anses vara behandlande personal. Det är i stället hälso- och sjukvårdspersonalen som får bedöma om han eller hon behandlar patienten.
Vad händer om det inträffar en skada?
Skador som uppstår vid utförandet av egenvård ger inte rätt till ersättning enligt patientskadelagen (1996:799). I dessa fall får ansvarsfrågan bedömas enligt allmänna skadestånds- och straffrättsliga regler. Däremot utgör bedömningen om en åtgärd kan utföras som egenvård (alltså själva egenvårdsbedömningen) hälso- och sjukvård enligt HSL. Det innebär att det kan bli aktuellt med patientskadeersättning enligt patientskadelagen om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av en felaktig egenvårdsbedömning (prop. 2021/22:244. S. 62, jfr prop. 2018/19:145 s. 17).
Mer information och en särskild vägledning på området har tagits fram av Socialstyrelsen.