Debatt: Att ange papperslösa strider mot yrkesetiken
Enligt Tidöavtalet ska offentliganställda bli skyldiga att anmäla papperslösa. Det går stick i stäv med professionernas yrkesetik – förslaget hör inte hemma i svensk demokrati.
I Tidöavtalet står det att ”kommuner och myndigheter ska vara skyldiga att informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd.” I praktiken innebär det att yrkesgrupper inom bland annat vård, skola och omsorg ska bli tvungna att anmäla papperslösa. Det kan handla om professioner inom vård och omsorg som behöver ange patienter, bibliotekarier som får agera informanter och socialsekreterare som tvingas anmäla människor i behov av stöd och hjälp. Professioner som i högsta grad bygger sitt arbete på tillit och förtroendefulla relationer kan bli skyldiga att utföra handlingar som direkt strider mot deras yrkesetiska regler och nuvarande lagstiftning. Det kan vi aldrig acceptera.
Saco består av 21 fackförbund som tillsammans organiserar närmare en miljon akademiker. Vår verksamhet – liksom medlemmars yrkesetik – vilar på en grundläggande demokratisk, lagstadgad och yrkesetisk plattform. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och ILO:s kärnkonventioner är utgångspunkten för våra olika yrkesgruppers förhållningssätt i det dagliga arbetet. Därför reagerar vi med stor oro på förslaget om anmälningsplikt.
Många av Sacoförbundens professioner har väl utvecklade yrkesetiska regler som funnits i många decennier. Dessa kan se lite olika ut beroende på yrkesgrupp, men centralt för samtliga är respekten för individens rättigheter och värdighet samt yrkesmässig integritet som en bärande komponent. För exempelvis lärare är detta uppenbart inte förenligt med att ange papperslösa. Lärare ska alltid ha elevens bästa som utgångspunkt i lärandet och yrkesansvaret bygger på elevernas och samhällets förtroende. Med en anmälningsplikt skulle detta förtroende kraftigt undermineras.
Det räcker inte att det i Tidöavtalet står att det kan finnas situationer där en anmälan skulle strida mot ömmande värden, exempelvis i sjukvården, och att ett sådant undantag ska utredas närmre. Undantagen kan inte begränsas till enskilda situationer utan måste omfatta många av våra yrkesområden. De flesta av våra professioner behöver undantas. Därför är det bättre att Tidöpartierna lägger förslaget om anmälningsplikt i papperskorgen. Det är nödvändigt inte minst då förslaget strider mot FN:s barnkonvention och står i skarp kontrast till bibliotekslagen och socialtjänstlagen. Det är allt annat än värdigt Sverige som rättsstat.
Allmänhetens förtroende för rättsstatens grundläggande principer måste alltid värnas. Lagstiftning och regelverk ska följas och polis och övriga myndigheter har i uppdrag att se till att så görs. Men Sacoförbundens professioner inom offentlig sektor borde aldrig tvingas ha anmälningsplikt för personer som kan misstänkas vistas i Sverige utan tillstånd. Bristen på tillit och förtroende skulle starkt äventyra dessa människors rättigheter och hälsa. Det är avgörande att människor vågar söka vård, låter sina barn gå i skolan och tar stöd av socialtjänsten. Med förslaget skulle utsattheten öka och det skuggsamhälle som regeringen säger sig motarbeta växa.
Samhällets svagaste drabbas hårdast. Men förslaget skulle också ha en stor negativ inverkan på arbetsmiljön för offentliganställda. Att tvingas rapportera papperslösa skulle innebära en etisk stress och försvåra för dessa yrkesgrupper att göra sitt jobb. Offentlig sektor präglas redan i dag av stor personalbrist, där dåliga arbetsvillkor och stressrelaterad ohälsa ofta är orsaken. Låt professionerna inom offentlig sektor ägna sig åt det viktiga arbete de är utbildade till – inte åt att anmäla papperslösa.
Göran Arrius, ordförande i Saco
Johanna Jaara Åstrand och Åsa Fahlén, båda ordförande i Sveriges Lärare
Heike Erkers, ordförande i Akademikerförbundet SSR
Matz Nilsson och Ann-Charlotte Gavelin Rydman, båda ordförande i Sveriges Skolledarförbund
Anna Troberg, ordförande i DIK
Sofia Rydgren Stale, ordförande i Sveriges Läkarförbund
Kristina Taylor, ordförande i Sveriges Psykologförbund
Magnus Nordström, ordförande i SRAT
Cecilia Winberg, ordförande i Fysioterapeuterna
Ida Kåhlin, ordförande i Sveriges Arbetsterapeuter
Sanna Wolk, ordförande i Sveriges universitetslärare och forskare, SULF
Jenny Kallerman, ordförande i Akavia
Ulrika Lindstrand, ordförande i Sveriges Ingenjörer
Eleonor Fredler, ordförande i Sveriges Veterinärförbund
Agnieszka Madej, ordförande i Sveriges Farmaceuter
Emina Kovacic, ordförande i Sveriges Arkitekter
Patriq Fagerstedt, ordförande i Naturvetarna
Chaim Zlotnik, ordförande i Sveriges Tandläkarförbund
Lars Fresker, ordförande i Officersförbundet
Mats Högblom, ordförande i Sjöbefälsföreningen
Magnus Konradsson, ordförande i Förbundet Reservofficerarna
Bror Holm, ordförande i Kyrkans Akademikerförbund
Albert Ohlin, ordförande i Saco studentråd