Hoppa till huvudinnehåll Sök Logga in Bli medlem

Debatt: Att ange papperslösa strider mot yrkesetiken

Publicerad: 2023-03-13 08:51 • Uppdaterad: 2024-01-31 16:11

Enligt Tidöavtalet ska offentlig­anställda bli skyldiga att anmäla pappers­lösa. Det går stick i stäv med professionernas yrkesetik – förslaget hör inte hemma i svensk demokrati.

I Tidöavtalet står det att ”kommuner och myndigheter ska vara skyldiga att informera Migrations­verket och Polis­myndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd.” I praktiken innebär det att yrkes­grupper inom bland annat vård, skola och omsorg ska bli tvungna att anmäla pappers­lösa. Det kan handla om professioner inom vård och omsorg som behöver ange patienter, bibliotekarier som får agera informanter och social­sekreterare som tvingas anmäla människor i behov av stöd och hjälp. Professioner som i högsta grad bygger sitt arbete på tillit och förtroende­fulla relationer kan bli skyldiga att utföra handlingar som direkt strider mot deras yrkes­etiska regler och nuvarande lagstiftning. Det kan vi aldrig acceptera.

Saco består av 21 fackförbund som tillsammans organiserar närmare en miljon akademiker. Vår verksamhet – liksom medlemmars yrkesetik – vilar på en grund­läggande demokratisk, lagstadgad och yrkesetisk plattform. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och ILO:s kärnkonventioner är utgångs­punkten för våra olika yrkes­gruppers förhållningssätt i det dagliga arbetet. Därför reagerar vi med stor oro på förslaget om anmälnings­plikt.

Många av Sacoförbundens professioner har väl utvecklade yrkesetiska regler som funnits i många decennier. Dessa kan se lite olika ut beroende på yrkes­grupp, men centralt för samtliga är respekten för individens rättigheter och värdighet samt yrkes­mässig integritet som en bärande komponent. För exempelvis lärare är detta uppenbart inte förenligt med att ange papperslösa. Lärare ska alltid ha elevens bästa som utgångs­punkt i lärandet och yrkes­ansvaret bygger på elevernas och samhällets förtroende. Med en anmälnings­plikt skulle detta förtroende kraftigt undermineras.

Det räcker inte att det i Tidöavtalet står att det kan finnas situationer där en anmälan skulle strida mot ömmande värden, exempelvis i sjukvården, och att ett sådant undantag ska utredas närmre. Undantagen kan inte begränsas till enskilda situationer utan måste omfatta många av våra yrkes­områden. De flesta av våra professioner behöver undantas. Därför är det bättre att Tidöpartierna lägger förslaget om anmälnings­plikt i papperskorgen. Det är nödvändigt inte minst då förslaget strider mot FN:s barnkonvention och står i skarp kontrast till biblioteks­lagen och socialtjänst­lagen. Det är allt annat än värdigt Sverige som rättsstat.

Allmänhetens förtroende för rättsstatens grund­läggande principer måste alltid värnas. Lagstiftning och regelverk ska följas och polis och övriga myndigheter har i uppdrag att se till att så görs. Men Sacoförbundens professioner inom offentlig sektor borde aldrig tvingas ha anmälnings­plikt för personer som kan misstänkas vistas i Sverige utan tillstånd. Bristen på tillit och förtroende skulle starkt äventyra dessa människors rättigheter och hälsa. Det är avgörande att människor vågar söka vård, låter sina barn gå i skolan och tar stöd av social­tjänsten. Med förslaget skulle utsattheten öka och det skugg­samhälle som regeringen säger sig motarbeta växa.

Samhällets svagaste drabbas hårdast. Men förslaget skulle också ha en stor negativ inverkan på arbets­miljön för offentlig­anställda. Att tvingas rapportera papperslösa skulle innebära en etisk stress och försvåra för dessa yrkes­grupper att göra sitt jobb. Offentlig sektor präglas redan i dag av stor personal­brist, där dåliga arbets­villkor och stress­relaterad ohälsa ofta är orsaken. Låt professionerna inom offentlig sektor ägna sig åt det viktiga arbete de är utbildade till – inte åt att anmäla papperslösa.

Göran Arrius, ordförande i Saco
Johanna Jaara Åstrand och Åsa Fahlén, båda ordförande i Sveriges Lärare
Heike Erkers, ordförande i Akademiker­förbundet SSR
Matz Nilsson och Ann-Charlotte Gavelin Rydman, båda ordförande i Sveriges Skolledarförbund
Anna Troberg, ordförande i DIK
Sofia Rydgren Stale, ordförande i Sveriges Läkarförbund
Kristina Taylor, ordförande i Sveriges Psykologförbund
Magnus Nordström, ordförande i SRAT
Cecilia Winberg, ordförande i Fysioterapeuterna
Ida Kåhlin, ordförande i Sveriges Arbetsterapeuter
Sanna Wolk, ordförande i Sveriges universitetslärare och forskare, SULF
Jenny Kallerman, ordförande i Akavia
Ulrika Lindstrand, ordförande i Sveriges Ingenjörer
Eleonor Fredler, ordförande i Sveriges Veterinärförbund
Agnieszka Madej, ordförande i Sveriges Farmaceuter
Emina Kovacic, ordförande i Sveriges Arkitekter
Patriq Fagerstedt, ordförande i Naturvetarna
Chaim Zlotnik, ordförande i Sveriges Tandläkarförbund
Lars Fresker, ordförande i Officersförbundet
Mats Högblom, ordförande i Sjöbefälsföreningen
Magnus Konradsson, ordförande i Förbundet Reservofficerarna
Bror Holm, ordförande i Kyrkans Akademikerförbund
Albert Ohlin, ordförande i Saco studentråd

Artikeln är publicerad i Svenska Dagbladet 230312

Arbetsliv Arbetsmiljö Debatt Demokrati Nyhet Jämlik vård Internationellt