Strukturella löneskillnader hämmar livslönen

Utfallet för fysioterapeuter är ett tydligt exempel på strukturella löneskillnader, det vill säga att kvinnodominerade yrken och branscher värderas lägre och leder till att alla, inklusive männen inom yrkena, har lägre löner och att lönestrukturen är mer sammanpressad.

— Det är verkligen illa att det fortfarande framför allt är de traditionellt kvinnodominerade yrkena som finns inom kommuner och regioner som leder till lägst livslön. Det är vi som upprätthåller välfärden med vår kunskap och arbetsinsats. Det måste löna sig, säger Cecilia Winberg, förbundsordförande för Fysioterapeuterna.

Sacos livslöneberäkningar utgår ifrån arbetsinkomst, inkomstbortfall under studietiden, arbetslöshet, pension, skatt och studiemedel. I den här studien tjänas livslönen in från och med det andra halvåret det år man fyller 19 och till och med 85 års ålder, där de sista 20 åren utgörs av pension. Livslönerna ger därför en bra bild av den privatekonomiska lönsamheten av att utbilda sig på högskolenivå, i jämförelse med att enbart ha gymnasieutbildning.

— Våra medlemmar har rätt att förvänta sig högre lönenivåer under hela yrkeslivet, det jobbar vi stenhårt för. Fysioterapeuter ska kunna få samma utdelning på sin akademiska utbildning som manligt dominerade akademiska yrken. Men vi ser att både arbetsgivare och politiker behöver arbeta med den strukturella lönediskriminering som drabbar kvinnodominerade yrken. Idag värderas vi lägre, är lägre betalda och får en mer sammanpressad lönestruktur jämfört med manligt dominerade yrken.

Bland övriga akademiska yrken inom hälso- och sjukvården med en negativ livslön finns bland annat arbetsterapeuter, tandhygienister och biomedicinska analytiker.

Här kan du ta del av Sacos livslönerapport 2024.