Foto: Angelo Moleele/Unsplash.
Regeringens hantering av EU-direktiv underminerar jämställdhetsarbetet
Sverige är en rättsstat med en lång demokratisk tradition, där kvinnor utgör nästan hälften av befolkningen. Kvinnor bär dessutom upp stora delar av välfärden genom sitt arbete inom vård, omsorg och skola – och, det tåls att påminna om, det är kvinnor som föder barn. Trots detta tenderar jämställdhetsfrågor att avfärdas med hänvisningen att ”det är valår”.
Enligt en rapport från Medlingsinstitutet var löneskillnaden mellan kvinnor och män 10,2 procent år 2024 och i fråga arbetad tid och arbetsinkomst är skillnaden än mer slående. Dessutom är könssegregeringen på arbetsmarknaden betydande och män kraftigt underrepresenterade inom välfärdssektorn.[1] För att möta framtidens behov av personal inom vård och omsorg behöver både kvinnor och män uppmuntras att söka sig till dessa yrken genom goda löner och villkor i övrigt. Och valet att skaffa barn får inte bli en kvinnofälla.
Redan 2010 slog EU‑domstolen fast att kvinnor som förbjuds att arbeta under graviditeten på grund av arbetsmiljörelaterade hälsorisker har rätt till ersättning motsvarande full lön under frånvaron, i enlighet med EU:s mödraskyddsdirektiv. Men trots att flera domstolar konstaterat att mödraskyddsdirektivet har direkt effekt har staten ännu inte vidtagit de åtgärder som krävs för att implementera direktivet fullt ut. Den gemensamma hemställan[2] som parterna inom kommunsektorn skickat in till regeringen har mötts av total tystnad. Under tiden pågår rättsprocesser mot staten, men det kan ta flera år innan de leder till någon förändring. Detta riskerar att skapa parallella system där kvinnor i privat sektor och på arbetsplatser utan kollektivavtal tycks ha dragit det kortaste strået. Man hade kunnat hoppas att detta var en isolerad händelse, men statens hantering av ett annat EU-direktiv – lönetransparensdirektivet – indikerar att så inte är fallet.
Lönetransparensdirektivet som syftar till att motverka osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor ska börja tillämpas i juni i år. Lönetransparens och välfungerande lönekartläggningar är centrala för att stärka den ekonomiska jämställdheten, något som lönetransparensdirektivet tar fasta på. Samtidigt präglas arbetsgivares lönearbete ofta av bristande transparens. Lönekartläggningar genomförs inte alltid, eller sker utan insyn, som Lena Svenaeus noterar i flera artiklar i Lag & Avtal.[3]
En utredning presenterade 2024 sina förslag för hur direktivet skulle genomföras i Sverige. Arbetsmarknadens parter deltog löpande i processen genom att lämna synpunkter på utredningens förslag. Nyligen meddelade dock regeringen att den inte avser att lägga fram någon proposition i frågan, utan i stället vill omförhandla direktivet på EU‑nivå.
Varför har processen dragit ut så länge? Från det att utredningen presenterades i maj 2024 till lagrådsremissen i januari 2026 gick det nästan två år.
När direktivet träder i kraft i juni i år riskerar vissa arbetstagare likt fallet med ”graviddomen” att hamna i ett rättsligt vakuum, beroende på vilken del av arbetsmarknaden de tillhör. Detta beror på att flera av lönetransparensdirektivets bestämmelser är så pass tydliga och ovillkorliga att de sannolikt får direkt effekt, åtminstone inom offentlig sektor.
Fysioterapeuterna ser att regeringens hantering av jämställdhetsfrågor riskerar att befästa könsegregationen på arbetsmarknaden och bidra till kompetensbristen inom vård och omsorg. Denna utveckling är inte ”bara” en kvinnofråga – den påverkar hela samhällets framtida funktion. Jämställdhetsarbetet behöver prioriteras, särskilt under ett valår.
Cecilia Winberg, förbundsordförande Fysioterapeuterna
Åsa Forsberg, förhandlingschef Fysioterapeuterna
[1] Analys av den könssegregerade arbetsmarknaden. Förutsättningar för en bredare rekryteringsbas till välfärden”, Underlagsrapport 2023:8, Jämställdhetsmyndigheten.
[2] Parterna har skickat in en skrivelse till regeringen där de bland annat hemställer om lagändringar för ett korrekt genomförande av mödraskyddsdirektivet.
[3] Bland annat i ”Konsten att punktera ett EU-direktiv”, publicerad den 16 februari 2026.
Artikeln är publicerad av Lag&Avtal 29 april 2026