Debatt: Primärvården behöver bättre kunskapsstöd för rehabilitering

Socialstyrelsen konstaterar i sitt förslag till nationell strategi och handlingsplan för rehabilitering och habilitering att primärvården behöver bättre kunskapsstöd för rehabilitering. För att möta behovet behöver de kliniska kunskapsstöden för primärvård bli mer tvärprofessionella och rehabiliteringsprofessionerna måste få en mer central roll i framtagande och revidering av kunskapsstöd.

I Socialstyrelsens förslag identifieras kunskapsstöd för rehabilitering i primärvården som ett utvecklingsområde. Det är bra – behovet har i flera år påtalats av såväl fack- och professionsförbund som fysioterapeuter och arbetsterapeuter inom regional primärvård.

Fysioterapeuter och arbetsterapeuter är förstainstans för flera olika patientgrupper i primärvården. I dag saknas relevanta kliniska kunskapsstöd för många diagnoser och andra är för ospecifika för att kunna användas av rehabiliteringsprofessionerna. När kunskapsstöd saknas flyttas ansvaret för evidenssammanställning till den enskilda vårdgivaren och vården riskerar att bli ineffektiv och ojämlik.

När detta problem har lyfts på nationell eller regional nivå har diskussionen ofta kommit att handla om annat än om de konkreta förbättringsförslag som lagts fram. Det har exempelvis framförts att fysioterapeuter och arbetsterapeuter borde ha tillräcklig kunskap efter sin grundutbildning, att vi själva bör utveckla de kunskapsstöd som saknas och att den generiska modellen för rehabilitering kan användas.

Dessa argument är svåra att förstå. Ingen skulle hävda att läkare inte behöver kunskapsstöd eftersom de redan har en grundutbildning. Tvärtom är kliniska kunskapsstöd en självklar del av ett evidensbaserat arbetssätt. Kunskap utvecklas kontinuerligt och alla professioner behöver stöd för att omsätta ny evidens i klinisk praktik. Vi efterfrågar inte nationella kunskapsstöd för att lära oss principer om rehabilitering. Vi efterfrågar samma sak som andra professioner: stöd för att fatta evidensbaserade beslut i mötet med patienten.

Ibland framförs också argumentet att vi själva bör utveckla och förvalta de kunskapsstöd som behövs, utanför den ordinarie kunskapsstyrningsorganisationen. Detta resonemang är också haltande. Om fysioterapeuter, arbetsterapeuter och andra professioner förväntas skapa egna riktlinjer vid sidan av regionernas nationella system för kunskapsstyrning uppstår parallella system. Det kan knappast vara rätt väg för att åstadkomma jämlik, effektiv och evidensbaserad vård?

För att komma åt problemet behöver ansvariga parter se över hur kunskapsstyrningen organiseras och styrs. I dag ligger fokus på att olika regioner ska vara representerade i de nationella programområdena (NPO). Det är viktigt. Men ännu viktigare är att säkerställa representation från de professioner som ansvarar för bedömning och behandling av patientgruppen. Annars riskerar kunskapsstöden att bli irrelevanta utifrån det kliniska patientmötet som de är tänkta att stödja.

Socialstyrelsens förslag till strategi är ett viktigt steg framåt. Men om målet är en mer jämlik och evidensbaserad rehabilitering räcker det inte att konstatera att kunskapsstöd saknas. Vi som varje dag använder kunskapsstöden måste också få vara med och utveckla dem. Det behövs en tvärprofessionell, ordinarie representation i olika grupper inom kunskapsstyrningen, exempelvis sakkunniggrupp primärvård, relevanta nationella programområden samt allmänläkarkonsult (AKO) som finns i en del regioner.

Ett positivt exempel på hur bra det kan bli med tvärprofessionellt samarbete där rehabiliteringsprofessioner medverkar är de kliniska kunskapsstöden för fotbesvär, som innehåller tydliga rekommendationer, vetenskapliga referenser och även information om vad som inte bör göras. Det borde vara en självklar standard för framtagande och revidering av samtliga kliniska kunskapsstöd – oavsett vilken profession som ska använda dem.

Catrin Knutsson, professionsföreträdare för arbetsterapeuter i primärvården, Region Skåne
Ida Kåhlin, förbundsordförande, Sveriges Arbetsterapeuter
Cecilia Winberg, förbundsordförande, Fysioterapeuterna
Elin Östlind, forskare, universitetsadjunkt, Fysioterapeutprogrammet, Lunds universitet

Debattartikeln är publicerad på dagensmedicin.se den 1 juli 2026.